Sedan 1990-talet har upphandlingarna av kollektivtrafikdrift i Sverige, som skulle öka både kvalitet och kostnadseffektivitet, istället lett till motsatsen: förluster för operatörer, missnöjda resenärer och en kostnadsökning på över 35 procent för pendeltågstrafiken sedan 2019. Med allt färre leverantörer som vågar delta i upphandlingar och fler avtal som sägs upp i förtid, riskerar kollektivtrafiken att bli både mindre tillförlitlig och dyrare för samhället. För att vända utvecklingen krävs en rättvisare riskdelning, bättre samarbete och ersättningsmodeller som främjar kvalitet och långsiktighet.
Pendeltågstrafiken i Stockholm illustrerar tydligt konsekvenserna av dagens upphandlingskris. När endast ett anbud inkom i den senaste upphandlingen valde politikerna att avbryta processen, med hänvisning till den förhöjda risken. Resultatet av den avbrutna upphandlingen blev dock allt annat än positivt. Resenärer har drabbats av stora förseningar och inställda avgångar, vilket har bidragit till att resenärsnöjdheten sjunkit till 58 procent 2024 från 71 procent 2022, enligt undersökningar från trafikförvaltningen i Region Stockholm. Samtidigt har driftskostnaderna ökat med över 35 procent sedan 2019 enligt Region Stockholm, främst på grund av de nödavtal som beställare tvingas ingå när avtal sägs upp i förtid. Uppsagda avtal bidrar dessutom till att leverantörernas intresse att delta i nya upphandlingar minskar.
Avvecklingen av beställarnas interna kompetens till förmån för outsourcad drift och underhåll, som pågått sedan 1990-talet, har i efterhand visat sig vara ett stort misstag. Den ursprungliga tron att privata aktörer skulle driva på effektivitet och innovation har i praktiken lett till fragmenterat ansvar och tappad systemkunskap. Idag ser vi resultatet i form av en obalanserad riskfördelning, där leverantörerna bär en oproportionerligt stor del av bördan – utan tillräckliga incitament att göra de långsiktiga investeringar som faktiskt gynnar resenärerna.
Tre huvudsakliga skäl till dagens upphandlingskris
Brist på samverkan mellan beställare och leverantörer I stället för att arbeta mot gemensamma mål ställer många beställare orimliga krav och pressar leverantörerna, vilket skapar osäkerhet och avskräcker från deltagande i upphandlingar. Ett exempel är kravet på att hela bussflottan ska vara elektrifierad, trots att marknaden ännu inte har kapacitet att leverera i den skalan.
Obalanserad riskfördelning
Dagens avtal skyddar i hög grad beställarna, medan leverantörerna förväntas bära en oproportionerligt stor del av de ekonomiska riskerna. Resultatet är att färre aktörer lämnar anbud, konkurrensen minskar och kostnaderna ökar. I busstrafiken tvingas till exempel leverantörer bära kostnader för vägarbeten som påverkar restider – något de inte kan påverka.
Felriktade incitament i ersättningsmodellerna Genom att basera ersättningen på antalet tillryggalagda kilometer, utan hänsyn till trafikens komplexitet eller resenärsunderlag, skapas felaktiga incitament där leverantörer prioriterar enklare landsbygdslinjer framför mer resenärtäta stråk i städerna.
För att återskapa balansen i kollektivtrafikens upphandlingar måste beställarna förändra sitt förhållningssätt genom att:
- Utforma mer balanserade avtal med en rättvisare riskfördelning, där både beställarens och leverantörens intressen tillvaratas. Beställaren bör ta ett långsiktigt ansvar och bära en betydande del av den totala risken för att säkerställa en högkvalitativ kollektivtrafik.
- Stärka den interna upphandlingskompetensen genom att bygga en större och mer samordnad förvaltningsorganisation, som bättre kan planera, förstå sina tillgångar (såsom bana, fordon, ledningscentraler) och föra en konstruktiv dialog med leverantörerna.
- Revidera ersättningsmodellerna så att de går från att enbart baseras på kvantitet i form av antal körda kilometer, till att också ta hänsyn till linjernas komplexitet, resenärsvolymer och trafikförutsättningar.
Det ska vara ömsesidigt lönsamt för beställare och leverantörer att kollektivtrafik bedrivs med hög kvalitet, kostnadseffektivitet och bra service. Kollektivtrafiken får inte betraktas som en kostnad att minimera, utan som en strategisk investering för ett mer hållbart och välfungerande samhälle. Först då kan vi återvinna resenärernas förtroende och bygga en kollektivtrafik som är robust, attraktiv och långsiktigt hållbar.
Av:
Vikas Sidhavatula, expert på Transport & Infrastruktur, PA Consulting
