En allt större andel av våra resor görs med kollektivtrafik. Sträckan vi färdas kollektivt ökar också långsamt. Gröna Bilisters lokala 2030-indikatorer bryter ned denna utveckling på länsnivå. En ny indikator visar beläggningsgraden i kollektivtrafiken. Det börjar bli fullt på bussar och tåg i vissa delar av landet. På andra håll gapar nästan alla sittplatser tomma, i synnerhet på Gotland.
Det är snart bara tio år kvar till år 2030. Tills dess ska transportsektorns klimatpåverkan ha minskat med 70 procent jämfört med 2010, enligt klimatlagens mål. Hittills har klimatpåverkan minskat med 17 procent. Vi har alltså lång väg kvar till målet.
2030-sekretariatet har utvecklat en uppsättning nationella 2030-indikatorer för att följa upp omställningsarbetet. Gröna Bilister har tillsammans med dem och Klimatkommunerna utvecklat en liknande uppsättning kommunala 2030-indikatorer. Dessa förvaltas och utvecklas nu av Gröna Bilister med ekonomiskt stöd av Trafikverket.
De flesta forskare är överens om att bilismen måste minska om vi ska nå transportsektorns klimatmål, i synnerhet i storstadsområdena. Därför väcker det hopp att kollektivtrafikens marknadsandel ökar och att vi reser allt längre sträckormed kollektiva färdmedel, i synnerhet med spårburen trafik.
Förändringstakten är dock blygsam. För att få ytterligare fart på kollektivtrafiken måste länstrafikbolagen möta den ökande efter frågan genom att öka utbudet. Görs inte detta kommer nya resenärer att mötas av alltför få avgångar med överfulla bussar och tåg. Då är risken stor att de vänder kollektivtrafiken ryggen igen.
Högst beläggningsgrad i kollektivtrafiken har Dalarna med 36 %, följt av Stockholms län med 32 procent. Lägst är beläggningsgraden på Gotland med 10 procent. Det innebär att nio av tio sittplatser på öns bussar gapar tomma.
För att få perspektiv på dessa siffror kan vi jämföra med det genomsnittliga antalet1,7 personer i varje personbil. Detta motsvarar en beläggningsgrad på 34 procent om vi antar att alla bilar är femsitsiga. Beläggningsgraden kan aldrig bli lägre än 20 procent, vilket motsvarar en ensam bilförare.
Beläggningsgraden svarar på frågan hur effektivt varje fordon används. En alltför låg beläggningsgrad i kollektivtrafiken är ett tecken på att alltför stora bussar eller långa tåg används, eller omvänt på att länstrafiken är för dålig på att locka kunder. En riktigt hög beläggningsgrad är dock inte alltid av godo. Den kan tyda på att bussarna och tågen är överfulla i rusningstid, vilket riskerar att skrämma bort kunderna.
