Ostkusthamnar i samverkan vill låta sjöfarten bidra till att Sverige blir klimatneutralt. Regeringen bör tillsätta en utredning som prövar hur gods kan föras över till klimatvänliga trafikslag med ledig kapacitet. Detta skriver ”Ostkusthamnar i samverkan” i en debattartikel.
Järnvägens trafikstörningar och flaskhalsar kostar näringslivet miljardbelopp varje år. Ständiga förseningar och allt längre transporttider gör att basindustrin väljer väg framför järnväg. På det överbelastade järnvägsnätet ges minimalt med tid för underhåll och reparationer vilket ökar risken för fler och värre störningar i framtiden. Överflyttningen påskyndas av att utländska lastbilsaktörer som bedriver illegal verksamhet i Sverige dumpar sina priser. Utsläppen av växthusgaser från transportsektorn ökar när de borde minska.
2050 ska Sverige trots ökade godsvolymer vara klimatneutralt. Det är hög tid att regeringen tillsätter en utredning som ser till transportsystemet som en helhet och prövar hur gods kan föras över till klimatvänliga trafikslag med ledig kapacitet.
Redan i Trafikverkets kapacitetsutredning från 2011 konstateras att ”det finns stora kapacitetsbrister i transportsystemet, främst inom järnvägen och stor ledig kapacitet, främst inom sjöfarten”. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har i en rapport från 2013 slagit fast att sjöfarten har lägst koldioxidutsläpp räknat per ton gods och kilometer, följt av järnvägen och med lastbilstransporterna på en klar jumboplats. Samtidigt har vi en transportpolitik som subventionerar investeringar och underhåll i vägar och järnvägar, men avgiftsbelägger sjötransporter.
Den 1 januari 2015 sänks gränserna för sjöfartens tillåtna svavelutsläpp. Sjöfarten blir då ännu mer miljövänlig. Samtidigt ökar bränslekostnaderna eftersom det kräver dyrare drivmedel. Enligt myndigheten Trafikanalys kommer det att leda till en överflyttning av gods från sjöfart till landtransporter. Det brådskar med åtgärder för att inte direktivet ska snabba på en utveckling mot alltmer av lastbilstransporter.
Regeringen visade stor framsynthet när de i januari 2013 presenterade en handlingsplan för svensk sjöfartsnäring. Det är också mycket bra att arbetet med anslutning till EU:s Inland Waterway Transport System (ITW) har påbörjats. Vi ser därför fram emot våren när regeringen antar en ny transportplan för 2014–2025. Tyvärr bygger den utredning som Trafikverket presenterade i höstas på att en stor del av kapacitetsökningen sker på järnvägen. I ett läge när den inte klarar rådande transportvolymer är det inte en rimlig lösning.
I Sverige transporteras sju procent av den totala inrikes godsvolymen med fartyg. I Tyskland och England är motsvarande siffra drygt 20 procent. Norge har en närsjöfartsstrategi med det uttalade målet att gods ska föras över från väg till sjö eftersom det anses vara avgörande för norsk industri. Även på EU-nivå finns en aktiv policy för att stödja närsjöfarten. I Sverige får vi under året en maritim strategi. Det är glädjande men tempot och radikaliteten måste skruvas upp. För i snabb takt transporteras en allt större del av godset på land och en allt mindre del på vattenvägar.
Vi ställer inte närsjöfart mot järnväg utan lyfter endast fram det faktum att landinfrastrukturen är överbelastad, att sjövägarna har ledig kapacitet och att det är mycket dyrt att bygga ut järnvägen i den utsträckning som skulle behövas, om man inte utnyttjar sjöfarten mer än idag. Det gäller inte minst i Västra Götalandsregionen. I Transportplanen förslås stora järnvägsinvesteringar till regionen för att transportera gods som till stora delar borde gå till sjöss, antingen raka vägen ut i Europa eller för att lastas om i Göteborgs hamn. Sverige behöver en strategi för mer sjöfart, för industrin och jobben, för minskad trängseln på väg och järnväg – och för att nå klimatmålen.
Fredrik Svanbom, vd Gävle hamn AB, Curt Nilsson vd Hargs Hamn AB, Patrik Åman, vd Norrköpings Hamn och Stuveri AB, Carola Alzén, vd Mälarhamnar AB, Erik Froste, vd Södertälje Hamn AB, Erik Zetterlund, vd Oxelösunds Hamn AB
