Det pågår en kraftfull omställning av transportinfrastrukturen. Man söker nya vägar för att transportera gods med drönare, med autonoma fordon av olika slag och inte minst en grön omställning av lastbilstrafiken. Men det femte transportslaget, inlandssjöfarten, tycks vara helt bortglömt i sammanhanget
Medan miljarder läggs på att elektrifiera vägtransporterna och stora resurser investeras i intermodal trafik så står utveck-lingen av containertrafiken på de inre vattenvägaren i princip still. Av hundra inhemska godstransporter går idag bara två till tre längs inre vattenvägar, det vill säga på kanaler, insjöar och älvar.
Modern pråmtrafik ger tydliga miljöfördelar, är kostnadseffektiva och bidrar till ett mer diver-sifierat svenskt transportsystem.
I Centraleuropa blomstrar pråmtrafiken. Inom EU transporteras sex procent av godset med inlandssjöfart. För tätt-bebyggda områden är siffran 30 procent. I de större europeiska kusthamnarna transporteras upp till 40 procent av godset till och från hamnen med pråmfartyg. Ett genomsnittligt pråmfartyg lastar lika mycket gods som 200 lastbilar.
Det som saknas för inlandssjöfart i Sverige är inarbetade rut-ter och tidtabellsstyrda transporter samt intermodala hubbar där gods effektivt kan lastas om från landbaserade transporter och från fraktfartyg till pråmtrafiken. Vattenvägarna i Sverige är som gjorda för pråmtrafik och en rad studier och undersök-ningar av olika myndigheter pekar på den outnyttjade potential Sveriges inre vattenvägar har när det gäller pråmtransporter.
Nyligen startade Sveriges första containerpendel med pråm. Det tyska rederiet Reederie Deymann satte då in det EU-klassade inlandsfartyget Emelie Deymann i Mälaren på sträckan Stockholm Norvik Hamn - Västerås hamn. Pendeln är det första exemplet i Sverige på det som i EU kallas det femte transportslaget, IVV, transporter på de inre vattenvägarna. Emelie Deymann har ett litet djupgående, är 110 meter långt och har kapacitet för 208 TEU.
Det blev bara en resa för Emelie Deymann. Nu är fartyget tillbaka i Tyskland och försöket att etablera containertrafik på de inre vattenvägarna i Sverige visar att vi ännu inte är mogna för inlandssjöfart. Dryga farledsavgifter och lotstvång är bara några av de hinder som anges som försvårande omständigheter för att eta-blera rutter på de inre vattenvägarna. Ännu finns helt enkelt ingen trans-portkultur i Sverige för pråmtrafik.
Det finns stora möjligheter för re-geringen att uppdra till berörda myndig-heter att accelerera utvecklingen av inlandssjöfarten. Till exempel skulle Trafikverkets färjerederi kunna göra en insats. Trafikverkets färjerederi gör årligen en miljon anlöp och 12 miljoner fordonstransporter. Här finns både resurser och erfa-renhet av inre sjöfart. Låt Trafikverkets färjerederi bli en före-gångare som skulle kunna öppna ett antal rutter för contai-nerpendel på inre vattenvägar. Det krävs visionärt tänkande för att utveckla nya hållbara logistikkoncept för den svenska transportnäringen.
