Samtidigt som det allmänna säkerhetsläget i norra Europa försämrats inleder LFV en nedmontering av kritisk infrastruktur för svensk luftfart. Måndag 15 januari slocknade radarbilderna vid åtta regionala flygplatser, och LFV har även beslutat att stänga ner markbaserad navigationsutrustning.
Det är befogat att fråga sig om Luftfartsverket, LFV, är ett affärsverk utan ansvar eller en ansvarslös myndighet, skriver Tomas Gustafsson, ordförande för Flygsäkerhetskommittén i Svensk Pilotförening.
LFV hävdar att man är en viktig del av totalförsvaret. Ändå har man beslutat att överföring av radarbilder till flera svenska flygplatser ska upphöra och att kritisk navigationsutrustning ska läggas ner. Därtill fortsätter LFV en etablering av fjärrstyrda torn med centraliserad kontroll av svenska flygplatser som saknar operativ redundans. Med tanke på budskapen från Folk och Försvars Rikskonferens, samt Sveriges planer om ett NATO-medlemskap, framstår LFV:s agerande som både obegripligt och djupt oroande.
LFV har beslutat att stoppa överföring av radarbilder till flygplatser som inte ingår i det nationella basutbudet.
Beslutet innebär att berörda flygplatsers leverantör av flygtrafikledningstjänst ska söka upprätta parallell förbindelse för överföring av radardata. Detta är en långdragen process där Transportstyrelsen står för prövning och godkännande. Konsekvensen av utebliven radarbild är en kraftigt reducerad kapacitet och tillgänglighet, då flygledarna inte längre har tillgång till en ”visuell” överblick av luftrummet kring flygplatsen. Vi menar att radarbilder vid flygplatser är en del av infrastrukturen, och som bör ligga under statlig kontroll.
LFV har även beslutat att samtliga markbaserade VOR-fyrar för navigation och inflygning till flygplats ska läggas ner fram till år 2027.
Navigation och inflygning sker idag till stor del med hjälp av satellitbaserad teknik. Tekniken är internationellt vedertagen, men den är också sårbar i det att den är lätt att störa ut eller manipulera. EASA förordningar och nationella föreskrifter kräver därför ett upprätthållande av konventionell navigationsutrustning för de situationer tillförlitliga satellitsignaler ej finns att tillgå. De störningar av GPS-signaler som drabbade Östersjöområdet under julhelgen visar på denna sårbarhet.
Flygtrafikledning på distans där flera flygplatser kontrolleras från en central innebär också en sårbarhet.
Om en central som kontrollerar flera flygplatser tappar sin funktion så stänger berörda flygplatser tills dess att flygtrafikledning återupprättats vid respektive flygplats. Svensk Pilotförening har länge ifrågasatt konceptet och väntar på att en oberoende utredning genomförs. Vi önskar få genomlyst aspekterna säkerhet, redundans, effektivitet och ekonomi.
Vi skulle gärna se att LFV var just en viktig del av totalförsvaret, men i skuggan av flera tveksamma beslut ställer vi oss frågande till LFV:s roll. Vi efterfrågar framförallt att regeringen ser över och tydliggör vem som har det övergripande ansvaret för att infrastrukturen för luftfarten upprätthålls. Detta för att säkra tillgänglighet för det samlade flyget i Sverige samt för att säkerställa att infrastrukturen upprätthålls i enlighet med EU:s förordningar.
Av: Tomas Gustafsson
