Finlands järnvägar använder en spårvidd som härstammar från tsartiden – men i takt med att Europa binds allt tätare samman, ökar trycket att anpassa sig till den standard som gäller i stora delar av världen. Nu överväger myndigheterna att införa europeisk spårvidd i norra Finland, parallellt med den nuvarande.
– Tanken är inte att överge det nuvarande systemet, utan att möjliggöra trafik med europeisk spårvidd från Uleåborg norrut, säger Pekka Rajala, chef för logistikavdelningen vid Finlands Trafikledsverk.
Finland har i dag en spårvidd på 1 524 millimeter, medan den europeiska standarden är 1 435 millimeter. Det finns därmed ett grundläggande tekniskt hinder för att tågen ska kunna passera gränserna utan omlastning eller byten av vagnar. Problemet är inte unikt för Finland – i bland annat Spanien, Portugal och Baltikum tampas man med liknande utmaningar.
Fyra räler på samma banvall
För att öka kompatibiliteten med det europeiska järnvägsnätet undersöker Finland möjligheten att bygga ett parallellt system. Det kan handla om att lägga till ytterligare två räler intill de befintliga – så kallad fyrskenslösning – eller att bygga helt separata spår.
– På vissa sträckor, som vid broar eller trånga passager, kan man i stället bygga fyrkiskosystem, där samma slipers rymmer båda spårvidderna, säger Rajala.
En liknande lösning finns redan på bron mellan Torneå och Haparanda, där tåg från båda sidor av gränsen kan köra över utan att behöva byta hjulställ eller omlasta godset.
En möjlighet som diskuterats i andra länder är trekiskosystem, där ett av spåren delas mellan två olika spårvidder. Men enligt Rajala är detta inte aktuellt i Finland.
– I ett trekiskosystem blir det bara 89 millimeter mellan de två innersta rälerna, vilket lämnar för lite utrymme. Snö och is skulle lätt packas in där och orsaka driftstörningar, säger han.
Därför föredras fyrkiskosystem, där sliprarna är bredare och rymmer fyra räler – två för varje spårvidd. På övriga sträckor, där utrymme tillåter, kan man tänka sig två separata spårsystem, som löper sida vid sida.
Växlar och kostnader kräver lösningar
Det finns tekniska utmaningar med ett fyrkiskosystem – särskilt i växlarna, som blir mer komplexa och dyra att bygga.
– Växlarna kräver mer planering och underhåll, och där kan bara ett tåg passera åt gången, säger Rajala.
Den tekniska möjligheten finns dock, och lösningen diskuteras nu som ett realistiskt alternativ i det fortsatta planeringsarbetet. På sikt skulle detta kunna underlätta godstransporter till och från Finland, särskilt om den europeiska standarden också införs i de baltiska länderna via det pågående projektet Rail Baltica.
Liknande diskussioner förs även i Spanien, som historiskt använt en egen bredare spårvidd. Där har man på vissa ställen infört så kallade variabla hjulaxlar, vilket gör att tågen kan justera hjulbredden automatiskt vid passage av spårviddsväxlingar. Men sådana lösningar är kostsamma och mer lämpade för persontåg än tunga godstransporter.
En nordisk fråga – och ett europeiskt sammanhang
Frågan om spårvidd är inte bara teknisk, utan också politisk och ekonomisk. EU har sedan länge drivit på för ökad integration av medlemsländernas infrastruktur. Inom TEN-T-nätverket (Trans-European Transport Network) finns målet att binda samman Europas transportsystem och göra godstransporter snabbare och mer klimatvänliga.
För Finland skulle en anpassning till europeisk spårvidd innebära större flexibilitet, särskilt för gods som ska vidare ut i Europa. I dagsläget kräver varje transport ett byte av vagnar eller omlastning vid gränsen – något som tar tid och ökar kostnaderna.
I Sverige använder man redan den europeiska spårvidden. I praktiken är det därför omöjligt att köra finska tåg längre än till Haparanda. För att stärka den nordliga korridoren – från Norra Ishavet till Centraleuropa – behöver länderna hitta gemensamma lösningar.
Det är dock inte bara Finland som står inför detta vägval. I Estland, Lettland och Litauen har man liknande spårvidder som Finland, men planerar nu en övergång till europeisk standard genom Rail Baltica. Det innebär en helt ny järnväg från Tallinn till Warszawa, som kan förändra transportflödena i hela regionen.
Även i Ukraina, som har samma spårvidd som Ryssland och Belarus, diskuteras möjligheten att bygga europeiska spår som en del av landets väg in i EU. I det korta perspektivet handlar det om bättre logistik – i det längre om geopolitisk orientering.
För Finland återstår frågan om hur mycket man är beredd att investera i parallella system – och om det går att förena det gamla med det nya på ett praktiskt och ekonomiskt hållbart sätt.
Källa: Tekniikan Maailma / Väylävirasto (Finlands Trafikledsverk)
