Livsmedelsverket konstaterar i en ny studie att civilsamhälle, näringsliv och biståndsorganisationer spelade en avgörande roll för att säkra livsmedel och dricksvatten till flyktingar från Ukraina under krigets inledande fas. Rapporten bygger på fältstudier i västra Ukraina och sydöstra Polen, där det framkom att framför allt flaskvatten efterfrågades, och att bristande samordning ledde till både matsvinn och avfallsproblem.
Tack vare vissa förberedelser samt inköp och donationer kunde dricksvattenförsörjningen i stort fungera utan långvariga störningar. Det var framför allt flaskvatten som efterfrågades för att förse flyktingar från Ukraina med dricksvatten. Det visar en ny studie som tagits fram av Livsmedelsverket.
Syftet med undersökningen har varit att granska hur livsmedels- och dricksvattenförsörjningen fungerade för flyktingar under de två första månaderna av kriget i Ukraina. Studien bygger på intervjuer som genomförts på flera orter i västra Ukraina och sydöstra Polen.
– Med den här studien ville vi se vilka utmaningar som kommer med stora flyktingströmmar. Det blir ett underlag i vårt eget fortsatta arbete och något för andra myndigheter, näringsliv och kommuner att ta med i deras planering. Fokuset ligger på livsmedels- och dricksvattenförsörjning men rapporten lyfter även andra viktiga frågor som finansiering och lagstiftning, säger Daniel Karlsson, chef på Avdelningen för livsmedel- och dricksvattenförsörjning.
Privata aktörer spelade nyckelroll
Intervjuer med myndighetsrepresentanter, företag samt bistånds- och frivilligorganisationer visar att samhället inte var tillräckligt förberett för att hantera konsekvenserna av Rysslands fullskaliga invasion – med vissa undantag. De aktörer som hade tidigare erfarenhet av krishantering var bättre rustade än andra.
Livsmedelsverkets rapport visar att lokalsamhället, med privatpersoner och företag, var avgörande innan ledningsstrukturer och samordning var på plats. Därefter spelade internationella hjälporganisationer en viktig roll.
Etablerade logistikkedjor hos restauranger och matbutiker möjliggjorde snabba insatser. Flera aktörer erbjöd inledningsvis gratis mat och sovplatser. Andra bidrog genom att skänka varor eller använda egna fordon och personal för transporter. Efter en tid utvecklades system för ekonomisk kompensation till dessa företag.
Bristande samordning och stora svinn
Från början saknades fungerande samordning, vilket ledde till att vissa platser hade överskott medan andra hade brist. Behovet varierade snabbt beroende på hur människor rörde sig, och delar av den skänkta maten var inte anpassad till förutsättningarna eller hade för dålig kvalitet. Lagerhållning och möjligheter till matlagning saknades på flera håll.
Detta ledde till ett betydande matsvinn, vilket enligt Livsmedelsverket understryker vikten av kvalitets- och behovsanpassade donationer.
Matservering medförde också stora mängder avfall. Engångsartiklar och förpackade livsmedel användes av praktiska skäl. Trots att dricksvattenförsörjningen fungerade relativt väl, efterfrågades framför allt flaskvatten.
Rekommendationer för framtiden
Rapportens författare lämnar ett antal rekommendationer kring vad som bör finnas på plats inför liknande situationer. Dessa bygger enbart på erfarenheterna från Ukraina och Polen och ska inte ses som en bedömning av svensk beredskap.
– Även om våra förutsättningar skiljer sig åt så finns det ändå saker att lära när vi ska bygga ett starkt civilt försvar i Sverige. Många av de frågor som lyfts i studien jobbar vi eller andra myndigheter och aktörer redan med. Bland annat samverkan med näringsliv och grannländer, lagerhållning och översyn av lagstiftningar, säger Daniel Karlsson.
Livsmedelsverket lyfter i studien betydelsen av samverkan mellan olika samhällssektorer, både nationellt och internationellt, som ett centralt lärdom för framtida beredskapsarbete.
Källa: Livsmedelsverket
