Det råder inget tvivel om att industrins parter gärna vill se en större användning av vätgas i samhället, för fordon, flyg, uppvärmning, ståltillverkning och elgenerering. Det råder heller intet tvivel om att så fort en politiker tillfrågas, så menar denne att vätgasen är lösningen på alla industrins problem. Alla vill, väldigt mycket.
Av: Jörgen Städje
Vätgasrådet (Hydrogen Council) som är en sammanslutning av över 150 olika företag (biltillverkare, programvaruhus, telekomtillverkare, tillverkare av arbetsfordon och vätgasinfrastruktur mm) menar att världen år 2050 kommer att ha följande vätgasdrift:
- 400 miljoner personbilar (25 procent av alla bilar)
- 5 miljoner lastbilar (30 procent av alla lastbilar)
- 15 miljoner bussar (25 procent av alla bussar)
- 20 procent av alla dieseltåg
- Cirka 12-20 procent av all världens energiförsörjning
Men det är utsikter för 2050.
Den onda cirkeln
Nu är det 2024 och vi befinner oss i princip i en ond cirkel. Alla vet att vätgas är fint för det ger inga skadliga avgaser vid förbränning. Men användningen av vätgas för transporter får ingen riktig fart för att:
1. Det finns alldeles för få vätgasdrivna fordon
För att
2. Det lönar sig inte för att det finns alldeles för få vätgastankstationer
För att
3. Det finns ingen infrastruktur för att fylla på tankstationerna
För att
4. Tillstånd och miljöprövningar tar alldeles för lång tid
5. Tillbaka till punkt 1.
Standardiseringsproblem igen?
Det har till exempel visat sig att det är svårt att komma överens om vilket gastryck som ska användas på tankstationerna. Vissa förordar 350 bars tryck medan andra vill ha 700 bar. Låt oss hoppas att vi inte kliver in i samma situation som skapat problemen med olika typer av elbilsladdare, kontaktdon, spänningar, lik- och växelspänning, samt den stora mängden mobilappar som behövs för att kunna resa en längre sträcka.
Bygg ut infrastrukturen! Men…
Det hela är en infrastrukturfråga. Energimyndigheten har gått igenom situationen och givit ut en rapport med namnet ”Handlingsprogram för laddinfrastruktur och tankinfrastruktur för vätgas”. Handlingsprogrammet omfattar förslag på 55 åtgärder inom en rad områden som bedöms vara angelägna för att främja utbyggnaden av laddinfrastruktur och tankinfrastruktur för vätgas. Den är bra. Läs den.
Det fanns i juni 2023 fem vätgastankstationer i drift i Sverige. De var förlagda i Göteborg, Mariestad, Stockholm (Arlanda), Sandviken och Umeå. Stationerna installerades under perioden 2015 – 2022 med finansiella lösningar från bland annat EU (HIT-2 corridors) samt drivande kommuner och lokala företag.
Det finns planer för utbyggnad av ett antal nya stationer inom de kommande åren med stöd från Klimatklivet (39 stationer), regionala elektrifieringspiloter (13 stationer) samt EU-stöd genom programmen Greater 4H (4 stationer) och Nordic Hydrogen Corridor (8 stationer). Som du ser av kartan prioriteras Norrland som vanligt lägst, trots att de stora råvarutillgångarna finns där, som kan behöva exporteras till Europa.
USA är inte mycket bättre. I september 2023 fanns det 66 publika vätgasstationer i USA, ett land med 325 miljoner medborgare. De flesta av de befintliga och planerade stationerna finns i Kalifornien. Tillgången till stationer som tillhandahåller vätgas till rimliga priser på platser där fordon kommer att användas är fortfarande en utmaning för införandet av tekniken.
Men tyskarna avviker på ett positivt sätt. I Tyskland fanns i september 2023 strax över 100 vätgastankstationer. Berörda myndigheter har lyckats skynda på tillståndsprocesserna genom att använda standarder för specifika tekniker och applicera dessa på andra liknande tekniker. Myndigheterna har tagit fram specifika bestämmelser för vätgasnätverket för att förenkla utbyggnaden av vätgasinfrastrukturen. Under 2022 publicerade Tyskland riktlinjer som alla marknadsaktörer måste följa, vilket har förenklat tillståndsprocessen. I Tyskland ges dessutom stöd med upp till 80 procent av investeringskostnaden till tankstationer som tillhandahåller vätgas producerad med 100 procent förnybar energi.
Åtgärder
Den svenska Energimyndigheten sätter dock ned foten och föreslår ett 30-tal åtgärder för att snabba på utbyggnaden av vätgastankstationer i landet. Däribland:
Utveckla nationell samordning för utbyggnad av tankinfrastruktur för vätgas. Det är klokt, eftersom vi inte kan ha en sorts tankstationer i Sverige och en annan i Norge, till exempel.
Utveckla investeringsstöd till vätgastankstationer. Som visats tidigare i denna artikel är intresset för utbyggnad lågt på grund av liten efterfrågan. En knuff framåt behövs.
Komplettera relevanta regelverk för hantering av vätgas. Klokt igen. Vätgasen är inte ofarlig och kunskaperna i samhället är sannolikt allt för låga.
Effektivisera tillståndsprocesser för etablering av tankstationer för vätgas. Och äntligen har man insett att tillståndsprocesser som sträcker sig över flera år inte är hållbara, utan bara kommer att verka som bromsklossar.
Ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp AFIRs krav på möjlighet till … engångstankning av vätgas. Här ger man sig på hjärtat av problemet för elbilsladdning för att se till att det inte ska hända med vätgasmarknaden. Texten fortsätter:
Idag upplever användare ett fragmenterat landskap för betallösningar inom i synnerhet laddning av elfordon, där oftast avtal behöver ingås mellan elbilsförare och den som erbjuder laddning. Enligt AFIR (EU:s Alternative Fuel Infrastructure Regulation) finns krav på att slutanvändaren ska erbjudas möjlighet till … engångstankning vid tankning av vätgas på publika laddpunkter ... Implementeringen av kravet på möjlighet till engångsladdning och engångstankning behöver följas upp av lämplig myndighet.
Till stor del är dessa åtgärder en kopia av Europarådets krav för en utbyggnad av el- och vätgasinfrastruktur från 2025 till 2030, så som rådet beslutade den 25 juli 2023.
Vätgasdagarna 2023
Den 5–6 december arrangerades Vätgaskonferensen 2023 av Energiforsk, Luleå Tekniska Universitet, CH2ESS, Rise, Vätgas Sverige, Energigas Sverige och Energiföretagen, under mottot ”När, var och hur ska vi använda vätgas i Sverige?”. Konferensens mål var att genom presentationer, workshops och nätverkande öka kunskapen om vätgasens roll i energi- och klimatomställningen. Under detta högintressanta branschmöte fick 350 representanter för svensk vätgasindustri, akademi, konsulter, myndigheter, kontrollorganisationer, instrumenttillverkare träffas och visa upp sina projekt och lyssna på föreläsningar av olika svårighetsgrad.
Det fanns en hel del entusiaster som ville sälja vätgaslösnignar, antingen enskilda tankstationer, olika mätinstrument eller en hel infrastruktur för vätgastankning fordon eller flygplan.
Men den röda tråden var ändå att det är fint med vätgas, men vi har ingen. En undersökning på plats visade att de flesta ansåg att kommunerna har allt för liten kunskap om vätgas. Att skaffa byggnadstillstånd för tankstationer för vätgasdrivna bilar har också hittills visat sig väldigt krångligt, för att inte tala om problemen med att faktiskt fylla på sagda tankstationer med gas.
Sverige har dessutom lovat EU att vara med på utbyggnadsplanen, vätgaskorridoren, vilket i korthet innebär att vi ska bygga tankstationer minst var 200 kilometer utmed de stora vägarna. Kartor presenterades för utbyggnaden men samtidigt framhöll man att det skulle komma att ta väldigt lång tid att få tillstånd för utbyggnaden och olika miljögodkännanden, samt att det skulle dröja länge innan vi hade den vätgasinfrastruktur som skulle medge att tankstationerna kunde fyllas på vid behov.
Förmiddagarna bestod av föredrag och paneldebatter i stora plenisalen, medan eftermiddagarna var mera specialiserade och var sammansatta av föreläsningar av ”hårdare” teknisk natur. Exempel på detta var ämnen som hur vätgas skulle kunna användas i den marina sektorn, såväl som inom flygsektorn, frågan om hur gasen ska kunna levereras, hur samhällets kunskapsnivå ska kunna höjas, med mera liknande.
Deltagarna fick rösta om olika aspekter av införande av vätgas i samhället. De röstande får räknas som absoluta auktoriteter på området. Tyvärr hade de inte allt för höga tankar om samhällets och myndigheternas förberedelse för och intresse av vätgas.
Är du intresserad av vätgasens utbyggnad och ökade användning i Sverige kan det vara lämpligt att hålla ögonen på Energiforsk och de övriga inblandades verksamhet. Det är uppenbart att ett betydligt tätare samarbete behövs mellan producenter av fordon, gastillverkare, infrastrukturfolk, flygindustri och myndigheter och det kommer inte att hända om inte din organisation är med och påverkar.
Läs mer
Energimyndighetens handlingsprogram: https://energimyndigheten.a-w2m.se/Home.mvc?ResourceId=218353
Energiforsk: https://energiforsk.se/konferenser/genomforda/vatgaskonferensen-2023/
Europarådets beslut kring AFIR: https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2023/07/25/alternative-fuels-infrastructure-council-adopts-new-law-for-more-recharging-and-refuelling-stations-across-europe/
Wikipedia om Hybrit: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hybrit
Wikipedia om väteekonomi: https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4teekonomi
Se filmen om Hybrits elektrolysörer: https://www.hybritdevelopment.se/en/a-fossil-free-development/direct-reduction-hydrogen-pilotscale/
Faktaruta: Föredragshållare vid Vätgasdagarna
Vätgasdagarna erbjöd ett oerhört utbud av kunniga föredragshållare. Med uppbådande av tillräcklig energi kunde man höra och se Nilsson Energy, P2X Nordic, Rocky Mountain Institute, VTT, The European Hydrogen Bank, Regeringens innovations- och forskningsråd, Nordic Energy research, Vätgas Sverige, Volvo, Scania, Euromekanik, Powercell, Lindholmen Science Park, Fortum, AFRY Management Consulting, Härlundabygden AB, P2X Solutions Oy, Clic Innovation, Chalmers, Kraftringen, Statkraft, Sigholm Tech AB, Energistrategipodden med flera. Det var sålunda ett mycket brett spektrum av kunskap och ämnen, både från dem som ville leverera vätgasinfrastruktur, till dem som hade granskat situationen kritiskt och hade sina tvivel.
Faktaruta: Vätgas smäller
Det gäller att inte underskatta faran med de nya drivmedlen. Vi har på det senaste sett en hel del incidenter. När en gasdriven buss var på väg in i Klaratunneln i Stockholm den 11 mars 2019 slog gastuberna på busstaket i en portal och hela bussen brann mycket snabbt upp. Elbilar har det problemet att om batterierna fattar eld kommer de att brinna tills energin är slut. Och det är ingen brand, all lagrad energi frigörs som värme på en gång! Det kan bli särskilt allvarligt om det händer i en tunnel eller i ett P-garage.
Metan, propan eller butan (motorgas. LPG) brinner ganska lugnt i förhållande till vätgas. Ändå ser man då och då i nyheterna hur ett helt hyreshus blåsts ut på grund av hushållsgas (metan) som läckt ut från spisen och fyllt en lägenhet. Vätgas är mycket reaktivare. Skulle exempelvis ett garage fyllas med vätgas för att en bils välfyllda tank läcker och någon kommer in och tänder en cigarett, blir det bara ett hål kvar. Antag vidare att det rör sig om ett parkeringsgarage fullt med vätgastankar och en av dem exploderar. Vad händer med de andra? Det gäller att ha ordentliga utsug och (fungerande) detektorer på alla ställen där gasdrivna fordon parkeras. Förmodligen måste brandskyddet införa helt nya rutiner. Flygplan har det lättare, för de befinner sig utomhus hela tiden.