Staten lägger årligen ungefär 1 miljard kronor på att öka möjligheterna att åka kollektivt mellan olika regioner. Riksrevisionens granskning visar att statens kostnader ökat de senaste åren, samtidigt som resultaten av insatserna har försämrats.
För att öka möjligheterna att åka kollektivt mellan olika regioner där tillgängligheten är dålig kan Trafikverket stödja eller upphandla trafik. Det årliga anslaget för dessa så kallade trafikavtal är ungefär 1 miljard kronor.
Riksrevisionens granskning visar att trafikavtalen haft en positiv effekt på tillgängligheten, men att effektiviteten minskat de senaste åren. Färre kommuner har fått förbättrad interregional kollektivtrafik samtidigt som statens genomsnittliga kostnad per resenär har ökat för merparten av avtalen.
En stor del av försämringen hänger ihop med förändringar i det generella utbudet av kollektivtrafik, som staten inte ansvarar för. Enligt Riksrevisionens bedömning är dock även brister i Trafikverkets arbete en del av förklaringen.
Till exempel utgår Trafikverket främst från redan befintliga linjer när nya avtal skrivs, och besluten baseras i huvudsak på hur mycket tillgängligheten bedöms öka. Några samhällsekonomiska bedömningar görs dock inte, och Trafikverket utgår inte från tydliga prioriteringsgrunder.
Valet av trafikslag och avtalstyp motiveras dessutom inte alltid, och ofta saknas jämförelser med andra alternativ som skulle kunnat vara mer effektiva.
– Trafikverket tar endast liten hänsyn till hur många fler personer som faktiskt skulle kunna resa tack vare trafikavtalen, eller hur stor kostnaden blir per resenär. Underlagen är därmed otillräckliga, säger Sherzod Yarmukhamedov, projektledare för granskningen.
Granskningen visar vidare att Trafikverket sällan genomfört utvärderingar av avtalen – vare sig generella utvärderingar eller sådana som särskilt belyser bidragen till de transportpolitiska målen.
Trafikverket har inte heller följt upp och utvärderat verksamheten tillräckligt för att kunna bedöma hur väl de kontrakterade leverantörerna faktiskt utför sina uppdrag, och om tillgängligheten ökat som förväntat.
– Trafikavtalen behöver bygga på en helhetsbedömning av vilka trafiklösningar som ökar tillgängligheten och ger störst samhällsnytta. Men Trafikverket gör varken tillräckligt detaljerade analyser eller systematiska uppföljningar för att effektivt kunna prioritera mellan olika sträckor, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Riksrevisionen konstaterar också att regeringens styrning på området har varit otillräcklig. Till exempel har regeringen inte gjort en grundlig analys av om resurserna räcker, används effektivt eller om styrningen leder till en effektiv hantering.
– Den svaga styrningen gör det svårt för regeringen att bedöma om statens medel ger största möjliga nytta. Det ökar risken för ineffektiv resursanvändning och att trafikavtal tecknas utan tillräcklig grund i faktiska behov och resultat, säger Christina Gellerbrant Hagberg.
Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen att utvärdera Trafikverkets hantering av trafikavtal för att säkerställa att statens medel ger största möjliga nytta.
Trafikverket rekommenderas att
- förstärka och tydliggöra underlaget för vilka linjer som ska utredas ytterligare och eventuellt bli föremål för trafikavtal, så att de avtal som slutligen tecknas ger största möjliga nytta inom givna resurser
- uppdatera och följa rutinen för utredningsarbete konsekvent för att säkerställa att beslut om trafikavtal grundas på systematiska och dokumenterade analyser
- förbättra uppföljning för att säkerställa att trafiken sker enligt avtal.
Källa: Riksrevisionen
