Kina har presenterat planer på vad som beskrivs som ett ”flygande hangarfartyg” i rymden – ett koncept som väckt stor uppmärksamhet men också omfattande skepsis bland försvarsexperter. Projektet, som fått namnet Luanniao, har presenterats i statliga kinesiska medier, men bedöms av många som orealistiskt och tekniskt ogenomförbart.
Den brittiska tidningen The Telegraph rapporterar att Kina har offentliggjort planer på en rymdfarkostliknande stridsplattform som ska kunna operera vid gränsen till jordens atmosfär och därifrån avfyra obemannade stridsflygplan. Kinas statliga tv-bolag CCTV har visat en konceptvideo som beskriver Luanniao som världens största militära farkost, placerad ovanför räckvidden för dagens försvarssystem.
Enligt kinesiska uppgifter skulle farkosten kunna vara operativ om 20–30 år. Flera bedömare menar dock att tidsplanen saknar realism och att projektet främst syftar till att skapa nationell prestige och inrikespolitisk mobilisering.
Gigantiskt koncept med extrema specifikationer.
I de bilder som presenterats framställs Luanniao som ett enormt triangelformat hangarfartyg i rymden. Farkosten uppges ha en längd på 242 meter och en bredd på 684 meter, med en startvikt på 120 000 ton. Det är betydligt mer än någon militär farkost som existerar i dag, både till havs och i luften.
Enligt statliga kinesiska medier ska Luanniao kunna bära upp till 88 obemannade Xuan Nu-stridsflygplan. Dessa beskrivs som smygflygplan med hög manöverförmåga och kapacitet att avfyra hypersoniska robotar. Samtidigt uppges de vara betydligt tyngre än konventionella drönare, vilket ytterligare komplicerar det tekniska genomförandet.
Kinesiska företrädare hävdar att farkosten skulle kunna operera ovanför luftvärn, stridsflyg och väderfenomen, samt utanför räckvidden för merparten av dagens försvarssystem. Därmed skulle Kina kunna positionera sig direkt ovanför utvalda mål och genomföra robotangrepp från extrem höjd.
Del av ett bredare militärt rymdprogram.
Luanniao ingår i det så kallade Nantianmen-projektet, vilket kan översättas till Södra himlaporten. Projektet drivs av den statliga flyg- och försvarskoncernen Aviation Industry Corporation of China och omfattar flera avancerade satsningar inom flyg- och rymdteknik.
Ett annat inslag i programmet är utvecklingen av ett stridsflygplan av sjätte generationen, Baidi-jaktplanet, som enligt kinesiska uppgifter ska kunna operera nära rymden. En modell av flygplanet visades vid Kinas internationella flyg- och rymdutställning år 2024.
Kina har samtidigt visat reell teknisk kapacitet inom rymdområdet. Under 2024 genomfördes Chang’e-6-uppdraget, där en obemannad sond landade på månens baksida och återvände till jorden med prover. En uppföljande mission, Chang’e-7, planeras till augusti och har som mål att lokalisera vatten på månens yta.
Trots dessa framsteg betraktas Luanniao som ett särfall även inom Kinas ambitiösa rymdprogram.
Experter tvivlar på genomförbarheten.
Tekniken som skulle krävas för att hålla en farkost av denna storlek svävande vid gränsen till atmosfären, samtidigt som den bär tunga stridsflygplan och avfyrar robotar mot markmål, existerar inte i dag. Inte heller är det klart hur farkosten skulle försörjas med energi, skyddas mot angrepp eller integreras i befintliga militära system.
Flera bedömare menar därför att projektet snarare ska ses som ett propagandainstrument än ett konkret militärt utvecklingsprogram – särskilt i ett läge där Kina vill signalera teknologisk överlägsenhet i den globala maktkampen.
Källa
The Telegraph, Deutsche Welle, kinesiska statliga medier
