Utökad kollektivtrafik på vatten skulle minska utsläppen i våra städer, sänka bullernivåerna och, inte minst, göra kollektivtrafiken mer attraktiv och effektiv. Trots detta har vattenburen kollektivtrafik svårt att få genomslag i Sverige. En ny rapport, finansierad av Trafikverket, föreslår fyra åtgärder för att lösa detta problem.
– Det finns flera städer som har färjelinjer i kollektivtrafiken i Sverige, men det är förstås i Stockholm och Göteborg som den stora potentialen finns. Där finns både mycket vatten och folk och det finns ett stort behov av att avlasta den landbaserade infrastrukturen. I båda städerna grävs det överallt och det är svårt att ta sig fram, så läget är mer gynnsamt än någonsin för färjetrafiken, säger Linda Styhre, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet och en av författarna till rapporten Kasta loss!
Läget är gynnsamt och har varit det länge, menar Susanna Hall Kihl, en av rapportens medförfattare från kunskaps- och samverkansplattformen Vattenbussen.
– Om vi tänker oss vatten som färdig infrastruktur och sen tittar på kartan över Sverige. Var ligger städerna? Var bor 90 procent av Sverige befolkning? Jo, antingen längs kusten runt landet eller vid våra stora sjöar, säger hon.
Trots att vattenvägar länge förespråkats för ett hållbart samhälle glöms de ofta bort vid planering av kollektivtrafik och nya resvägar.
– Sedan förbränningsmotorn uppfanns har vi planerat för landburen trafik. Motståndet är ju rent fysiskt lägre på land än i vatten. Men numera är det så pass trångt i städerna att genomsnittshastigheten på land är relativt låg. Att nå motsvarande hastighet med vattenburen kollektivtrafik är inga problem, samtidigt som genvägar kan skapas över vatten, säger Susanna Hall Kihl.
Det är svårt att ändra invanda mönster. En studie från KTH och Vattenbussen visade att kollektivtrafikens mogna och väletablerade system är robust men stelbent, vilket hindrar innovativa trafikslag och lösningar.
– Det görs många upphandlingar på landsidan med spårbunden trafik och buss, men mer sällan för färjetrafiken. Den tekniska utvecklingen går fort och det är klart att det inte är lätta att hänga med och ställa rätt miljökrav. Nu har man visserligen gått ut med att från och med 2025 kommer färjetrafiken över Göta älv i Göteborg att vara helt elektrifierad, vilket är mycket positivt, men fler initiativ behövs, säger Linda Styhre.
Det är hög tid att "Kasta loss!". Rapporten från det tvååriga projektet, finansierat av Trafikverket, undersöker vattenburen kollektivtrafiks potential. Projektet, ett samarbete mellan IVL Svenska Miljöinstitutet, Trivector, Vattenbussen och KTH, syftar till att bedöma denna trafikforms roll i ett effektivt transportsystem.
Rapporten visar att kollektivtrafik på vatten kan korta resvägar, öka infrastrukturens tillgänglighet, och minska underhållsbehovet. Detta gör kollektivtrafiken mer attraktiv och hjälper till att nå transport- och klimatmål.
För att realisera denna potential föreslår rapporten fyra åtgärder:
- Byt ut fossila fartyg mot alternativ drift så snart som möjligt. Se till att laddinfrastrukturen byggs ut.
- Locka resenärerna att resa hållbart. Planera vattenburentrafik efter samma principer och med samma turtäthet som övrig trafik.
- Ställ krav på regionala kollektivtrafikmyndigheter att ta hänsyn till helheten i sin strategiska inriktning och att beakta totala kostnader och miljöpåverkan för investering, drift, underhåll och infrastruktur.
- Se till att tidigare identifierade systemlåsningar löses upp och överväg att bredda regionernas ansvar för fritidsresande. Skapa efterfrågade samverkansplattformar.
Källa: Lighthouse