Ungefär en tredjedel av Europas 200 000 bussar inom kollektivtrafiken kommer att vara utsläppsfria år 2030, och då är det i huvudsak batterielektriska fordon som det är fråga om.
Detta framgår av en ny rapport med titeln "Alla ombord på Europas elektriska bussrevolution". Rapporten anger också att två tredjedelar av alla nyregistrerade bussar år 2030 kommer att vara batterielektriska.
Det är utan tvekan batterielektriska bussar som leder utvecklingen. Under de senaste två åren har sådana fordon svarat för 98 procent av de nyregistrerade utsläppsfria fordonen.
Bussar med bränsleceller har hittills spelat en försvinnande liten roll i Europa. Rapporten förväntar sig inte heller någon väsentlig tillväxt i bränslecellsverksamheten i framtiden, med undantag för bussar på långa sträckor. Andelen kommer fortfarande att vara blygsam. Rapporten säger inget om gasbussar som inte är utsläppsfria, även om sådana fordon är mycket mer miljövänliga än dieselbussar, särskilt när det gäller biogas.
Elektrifiering av bussar i kollektivtrafiken drivs delvis av mål som EU har satt upp och delvis av ambitiösa nationella planer. För ett och ett halvt år sedan antogs EU-direktivet om rena fordon, "Clean Vehicle".
Direktiv träder i kraft i år. Även om konsekvenserna kan variera från land till land innebär direktivet att minst 22,5 procent av de nya bussarna i de flesta västeuropeiska länder måste vara utsläppsfria. Detta kommer att öka fram till 2030.
Vissa länder ligger långt före EU:s mål. År 2020 var mer än 80 procent av alla nya bussar för kollektivtrafik i Nederländerna utsläppsfria.
Utmaningar
Utvecklingen under de kommande åren innebär också ett antal utmaningar. Detta inkluderar infrastrukturen. Det krävs effektivare laddning för elbussar, och stora investeringar kommer också att krävas för utveckling och förstärkning av det omgivande elnätet.
Dessutom behövs "grön" el för att uppnå önskad effekt när det gäller totala utsläpp. El som produceras vid kolkraftverk har uppenbarligen en helt annan miljöprofil än el från vattenkraft, vind och solenergi.
En annan utmaning är att de stora globala leverantörerna måste öka produktionen av elbussar avsevärt. Denna utveckling kan hämmas av otillräcklig kapacitet eller brist på komponenter som batterier och halvledare.
Ett exempel på det senare ser vi nuförtiden där flera fabriker måste minska produktionen på grund av komponentbrist. Rapporten tar också upp ett element som fortfarande är ett problem idag, nämligen att många offentliga bussupphandlingar fungerar med betydligt kortare anbudstider än bussarnas ekonomiska livslängd.
Elbussar förväntas ha en längre livslängd än bussar med förbränningsmotorer. Det kan vara nödvändigt att komma fram till längre anbudstider eller att nya operatörer i ett anbud är skyldiga att ta över bussar från operatörer de byter ut.
Källa: Studie: Elektriska bussrevolutionen
