Gävle hamn är motorn i regionens logistikutveckling. Ostkusten största containerhamn finns här och den förser stora delar av Mellansverige och Norrland med alla typer av gods.
Transportläget, vid E4:an både norr och söderut, E16 österut mot Bergslagens/Dalarnas industriregioner och med direktaccess till flera viktiga tågbanor, kunde inte vara bättre. Norra stambanan säkrar järnvägstransporter till norra Sverige via Ånge och Bräcke, Bergslagsbanan knyter via Dalarna ihop Gävle med Sveriges största hamn, Göteborg och även till Oslo. Ostkustbanan är en pulsåder för trafiken norrut till Sundsvall och söderut till Stockholm. Bland annat transporteras allt flygbränsle till Arlanda med tåg från Gävle hamn. Det avgår två tåg om dygnet med 38 vagnar per tåg till flygplatsen. De långa tågen ersätter totalt 62 tankbilar per dygn, transporter som tidigare gick genom Stockholm. Miljön och den allmänna säkerheten är stora vinnare, koldioxidutsläppen har minskat med 2 500 ton per år.
33 nya hektar på köpet
Det är kommunens stora investeringar på totalt en miljard kronor i hamnen som öppnat för en kraftig utveckling av Gävle som logistikläge. En ny inseglingsränna till Gävle hamn invigdes 2014. Den möjliggjorde för säkrare insegling och större fartyg. Djupet blev i och med detta 13, 5 meter vid normalvattenstånd (klarar båtar med 12,2 meters djupgående) och bredden blev 126 meter(fartygen kan ha en maxbredd på 42 meter). Genom att använda muddermassor kunde hamnområdet växa med 33 hektar. Detta fick man alltså på köpet. Nya kajer, utökade och nya ytor, magasin, en ny oljepir och investeringar i järnvägen skapar en högeffektiv, modern hamnanläggning. Järnvägsinvesteringen har nyligen påbörjats och är den sista pusselbiten i utvecklingsplanen. Det är ett nytt, två kilometer långt, anslutningsspår som anläggs samtidigt med en elektrifiering av det befintliga hamnspåret. Detta kommer att innebära stora effektiviseringsvinster när investeringen tagits i drift.
”Roll-out” 2021
Inga tåg behöver då ändra körriktning på godsbangården utan kan direkt ansluta till det reguljära spårnätet ut i Sverige, inga byten mellan el- och diesellok kommer att krävas som tidigare. Varje enkelresa från hamnen till bangården med tåg kommer att gå upp till 45 minuter snabbare. För godskunderna innebär detta betydande kostnadsminskningar. 2021 beräknas det hela stå klart för en ”roll-out” på den nya banan. Gävles satsningar på hamnen ger tydliga resultat. En ny terminal för att ta emot och hantera cement från Irland har invigts nu 2016. Det är det irländska bolaget Ecocem som via Gävle hamn skall leverera cement till Bolidens gruva i Garpenberg. Det stora internationella turkiska hamnbolaget Yilport Holding som sedan ett par år tillbaka ägt 80 procent av containerterminalen i Gävle hamn, har nu förvärvat resterande 20 procent och dessutom för en hemlig summa pengar köpt den totala driften av Gävle hamn i 30 år.
Samordningsvinster för Yilport
Kommunen har inte mäktat med de stora investeringarna i hamnen. Genom affären menar man att man fått loss pengar för skola och äldrevård. Yilport, som också äger kombi- och containerterminalen Stockholm Nord i Rosersberg, räknar med samordningsvinster och garanterar omedelbara investeringar i Gävle hamn på 450 miljoner framför allt i en ny containerterminal. Robert Yuksel Yildirim som är ordförande i Yilport Holding ser mycket positivt på framtiden för logistikutvecklingen i Norden. I företagets nyhetsbrev pekar man på att man med sitt ägande i Stockholm, Gävle och Oslo (där man också har ägande )kan fokusera på nya transportkorridorer, affärsmodeller och olika paketlösningar för kunderna. Ett exempel på detta är att Board-grossisten BOA( Bo Andrén AB) valt att importera byggskivor via Gävle hamn med direkttåg till Yilports kombiterminal i Rosersberg med direkt omlastning till företagets lager.
Utvecklingen I Gävle visar att Sveriges hamnar och logistiklägen står inför internationaliseringar och privatiseringar för att möta de ökade kraven på investeringar i effektivitet och snabbhet i godshanteringen, investeringskostnader som blir till tunga ekonomiska bördor för kommunerna att bära samtidigt med det ökade trycket på att finansiera välfärden.
